torsdag 19 april 2012

Torture Chain piskar upp stämningen.

Jänkarna i Torture Chain har hittills släppt tre kassetter som alla har piskat upp många andra band i samma genre. Nu har de släppt en ny kassett vid namn Time is but a doorway to the incinerator och fy fan i helvete säger jag bara, vilken kraft vilken styrka som Raneslid hade sagt. Eftersom kassetten redan verkar vara slutsåld tänkte jag slänga upp en länk till albumet som du hittar här. Det är din plikt som människohatare att lyssna på denna skiva och hytta din näve mot solen tills dess strålar blockeras. Omslaget är för övrigt helt fantastiskt. Ska det föreställa en snubbe i kosmiska solbrillor och i så fall, vart fan får jag tag på sådana? Kosmish sunglasses, not Emperor-sunglasses, mäktigt.

lördag 14 april 2012

Nitad - Rastlös och Vild


Genre: Punk/Hardcore
Bolag: Mourningwood Records
Utgivningsår: 2012
Format: Vinyl
Redan på Nitad's förra alster "En Ding Ding Värld" kunde man ana att Stockholms mest nihilistiska punk-kvartett var på väg mot ett lite annorlundare sound. Ljudbilden var betydligt smutsigare än vanligt och låtarna kändes mer komplexa i sin uppbyggnad. Den nya fullängdaren "Rastlös och Vild" fortsätter i samma spår. Det låter som att bandet har vaknat upp på en soptipp, blivit tvugna att gräva fram sina instrument under flera lager skit och bråte och sen spelat in en skiva om sin upplevelse, surare än ättik och garanterat med en bakfylla från helvetet. Vissa låtar får mina tankar att dra sig till band som Drunkdriver och på avslutningsspåret (som inte verkar finnas med i låtlistan) maler man på på ett skevt och dissonant sätt som får mig att tänka på Brainbombs. Rent textmässigt har det dock inte hänt så mycket. Modde fortsätter att spy ut sitt hat mot allt och alla, han är arg på sin egen trista vardag, TV:n är fortfarande ett jävla hjärntvättningsredskap, medelsvenssons är fortfarande en skock idiotiska får och raggare är fortfarande "a bunch of motherfuckers". Albumtiteln summerar hela skivan bra, det är en rastlös och vild samling hatiska hardcorehymner som sparkar in din dörr och pissar i ditt morgonkaffe. Hatet finns fortfarande där och så länge Nitad har sitt hat kommer de fortsätta dela ut sparkar och slag åt alla håll och kanter.
Höjdpunkter: Vill Inte Vara Med, Idioter, avslutningslåten.
Betyg: 7/10

onsdag 11 april 2012

Watain - Opus Diaboli TRAILER

Som vi tidigare nämnt gick Watain för ett tag sedan ut med att de skulle släppa en dvd, med rörliga bilder från konserten på Münchenbryggeriet, samt en dokumentär om bandet i fråga. Vi pratade lite skämtsamt om att den skulle innehålla coola saker som motorcyklar och vargar, och tja... Det är ju inte långt ifrån:



Med den ljussättningen och skådespelartalangen, så kanske man borde invänta en musikvideo ganska snart. Vi börjar i alla fall att vänta med spänning på dvd:n.

tisdag 10 april 2012

10/4 - Iceage + Lower @ Inkonst, Malmö

Vid det här laget borde ni veta att Iceage är Misärens favoritgossar. Så när vi fick reda på att de skulle spela i Malmö svor vi heligt på att se dem. Trots en heldag tillägnad regnkaosets högre makter, och en H. som låg sjuk (läs: nästintill döende) i soffan, tog vi oss ut till Inkonst. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Att band börjar spela sent är ju mer regel än undantag, men lite drygt är det när man kommer fashionabelt sent, och ändå får vänta två timmar innan det händer något.

Men sen jädrar drog rökmaskinen igång. Och upp på scen kom Lower, ett annat danskt band som varken jag eller H. ens hört tidigare, så vi hade ingen aning om vad vi skulle förvänta oss. Det lät dock för kvällen riktigt bra, men det kan ha varit trummisen som slog så hårt att man trodde trumsetet skulle falla i bitar, eller faktumet att rökmaskinen sprutade mig rakt i ansiktet så jag fick vissa synvillor. Kombinera inte kontaktlinser och rökmaskiner säger jag bara. 


Sedan kom de till synes lite nerknarkade och arroganta snorungarna vi väntat på. Och startar setet med en helt ny jävla låt som inte en kotte känner igen. VAFAN är det här för bedrägeri?! Nåja, nästa låt var också en ny låt, och den tredje likaså. Det kändes lite snopet, men de nya låtarna lät bra, så man spontanhyttade lite med näven i alla fall.

När de Ä-N-T-L-I-G-E-N körde en låt från New Brigade-skivan, kom röjgänget igång. En liten, men intensiv grupp bestående av mig, H., och två glada grabbar som delade ut en kassett till oss tidigare under kvällen. Förutsättningarna var inte så goda, scenen var liten men hög och intryckt i ett hörn, och det var pelare framför hela scenen, så det kändes som någon blandning mellan Finlandsfärjan och Akropolis. I vilket fall som helst, så blev nog sångaren lite glad/arg, för han började kasta runt mickstativets alla delar så de mest pretentiösa i publiken flyttade på sig. Sedan körde de någon ny låt. Sedan körde de superhitten You're Blessed, och strax därefter Count Me In. Det var allsång, kärleksknuffar, och gruppkram på slutet. Sedan gick de av scen. Detta var också fruktansvärt snopet. Precis som att du hjälpt mormor med att baka världens godaste kaka, men sen får du inte äta den. Jag svär på att om de hade spelat längre, så hade något magiskt hänt. Men nu gjorde det ju inte det. Tack och hej liksom.