tisdag 28 februari 2012

Misärhumoristerna.

En kompis la nyss upp den här bilden på Facebook. Detta kittlade både min och Maran's skrattkistor och självklart kunde vi inte låta bli att ge oss in i leken. Några av de de bästa kreationerna var:

Deathspell Omega3
Karpathian Forell
Siksystem
Fesk Noire
Cult of Tuna
osv osv.

Mycket underhållande. I övrigt var er kära propagandaminister i kungliga hufvudstaden i helgen, det spisades bland annat vinyljakt på Trash Palace och hård rock på Debaser. Ska försöka lägga upp en mer avslöjande analys av helgens bravader under veckan men än så länge har jag nog inte hämtat mig ordentligt. Skyller på lokföraren som försov sig i måndags så mitt tåg var försenat. Det var alles för denna gången.

Hail and pilk!


söndag 12 februari 2012

Watain? Pfft.

Här har ni Sveriges framtida Black Metal-krigare.


Det är fan inte vem som helst som kan få en knall-orange tröja att funka i dessa sammanhang, hatten av. Är ni inte övertygade? Kolla bara in dessa bandbilderna.


Ord är överflödiga. Hail The True Dö!

fredag 10 februari 2012

Chicagojazzen - Övik/Jörn


Genre: Ambient/Drone/Noise
Bolag: Ominous Recordings
Utgivningsår: 2011
Format: Kassett
På Chicagojazzens senaste kassett, Övik/Jörn, har dansskorna tagits av och spelemännens har stämt ner sina instrument till moll. Det glada Doktor Komsos-aktiga soundet jag förälskade mig i på fullängdaren Misantropi För Nybörjare är som bortblåst. De dansanta slagdängorna är som bortblåsta och istället har man valt att fokusera på de mer lugna och deppiga låtarna. Sound tenderar till att dras mer åt det ambienta än det popiga, det flörtas även friskt med noise/drone-genren och även black metal av den slöare och sorgsnare sorten. Om Misantropi För Nybörjare var partydängan på festen så är Övik/Jörn definitivt albumet att dansa tryckare till, eller avundsjukt sitta i ett hörn och kolla på de lyckliga paren med hat och avsky om man föredrar det. När Övik/Jörn har spelats klart har inte en glad ton hörts över dansbanan och inte ett öga har lämnats torrt.
Men blir det inte väldigt spretigt när varje nytt släpp är så olikt det förra? Vissa skulle säkert tycka det men jag tycker att det görs på ett sätt som fint och smidigt syr samman säcken. Dessutom tycker jag att en stor fördel med Chigacojazzen är att man aldrig riktigt vet vad som väntar en, det är lika spännande varje gång en ny kassett kommer. Där andra musiker har målat in sig i ett hörn har Erik ett öppet fält framför sig där det alltid finns rum för att experimentera. Jag hoppas på att bli lika överraskad när nästa släpp kommer och tills dess har jag en minst sagt bred repetoar att skratta och gråta till.
Betyg: 7/10
Höjdpunkter: A-sidan med sitt mystiska intro och sin mörka stämning faller mig mest i smaken. Passar utmärkt att spela i bilen på en skogsväg en mörk vinterkväll.